Ibland är det jobbigaste som finns det man absolut måste göra. För det är där det händer. I det där obekväma.
Träning är som livet självt. När det bryts ner lite så växer vi. När muskler tränas bildas små miniskador. När de läks blir musklerna starkare och sådär håller det på. Om och om igen. Precis som i livet.
Det händer saker som ruskar om oss, eller som utmanar oss. Men det är vad som gör att vi växer. Får ny kunskap – eller kanske nya insikter. Och som gör oss bättre.
Jag undviker oftast all form av flödande yoga. Det ”känns inte som min grej”. Ibland finns det helt rimliga skäl till att något inte är ”ens grej” och det är okej. Men ibland är det enda skälet att det är lite obekvämt. Och då kan man fundera på varför och om man kanske ska ta lite kraft i kragen och utmana sig själv.
Så tog utmaningen under armen och gick på vinyasa flow igår kväll. Och det kändes ju faktiskt rätt så fint. Kanske till och med så bra att jag ska göra detsamma några fler gånger inom det närmsta.
Nöjdheten efter att ha genomfört något som legat där och tryckt med sitt fulla motstånd är dubbelt njutbar. Det är det som är så fint.
Tack för att du klickar i hjärtat eller lämnar en kommentar!
10 comments
Älsk på tröjan, var hittar en den? ?
Tack jag gillar den mycket! Den är från Indybrand clothing, ett sådant där typiskt instagramvarumärke!
Precis så! Har en fråga om dina skor på bilderna. Är det Sorel och är du nöjd med dem? Har tittat på dem och de ser sköna ut. Trevlig helg!
Karin
Yes det är Sorel. Jag gillar dem, men de är väldigt stora i storleken!
I måndags bestämde vi oss för att spendera sommarsemestern uppe i Åre (vi bor i Skåne) och började googla “Åre på sommaren” och “Att göra med barn i Åre” m.m. På så vis hittade jag till din blogg. Och nu måste jag bara skriva till dig …
Jag känner mig alldeles lycklig över detta för det känns som om jag har hittat en likasinnad (låter lite creepy, men jag är helt normal, gift och trött småbarnsmamma.).
Jag har samma tänk om träning som du – att det är en självklar del av livet. Det har inte alltid varit pretationsfritt, men de senaste åren har jag t.ex. struntat i att klocka min löpning, vilket har gjort att rundorna blivit mer avslappnade. Jag älskar att själv få avgöra hur rundan kändes utan att förhålla mig till tider. Jag har även börjat yoga hemma istället för på gym, då jag VET att jag jämför mig med andra trots att jag inbillar mig att jag inte gör det.
Jag tränar på lunchen några dagar i veckan och får ofta kommentaren “Du är så duktig!”. En kommentar/norm/synsätt jag har svårt att relatera till och inte vet hur jag ska bemöta. Varför är jag duktig, jag gillar ju det här?
Jag läste ett av dina inlägg om vad träning är för dig – och jag kände bara “Yes!!!” när du skrev något om att du inte riktigt kan beskriva varför du tränar. För det kan inte jag heller. “För att vara stark”, brukar jag ofta svara, men det är inte heller hela sanningen. Det bara är!
I dag har jag lyssnat på din podcast om “Träningsrevolutionen”. Hög igenkänning, så bra och så viktig.
Jag är så glad över att ha hittat hit och du har numera en trogen läsare/lyssnare i mig.
Tack/Emma
Hej Emma, blev alldeles glad av din kommentar. Det är ju precis så som du beskriver, som jag vill att man ska känna!! Att få låta träningen vara något härligt istället för ångestfyllt. Välkommen till Åre i sommar, jag hoppas att det blir magiskt!!!
Så himla fin tröja! Och bra skrivet som vanligt!
Tack tack tack 😀
Känner igen mig så mycket i det där, drar mig för att göra något för att det är lite obekvämt. Men om jag väl gör det så känns det ändå rätt bra efteråt 🙂
Ja visst gör det!!