Sara Rönne
  • HEM
  • OM MIG
  • JOBBA MED MIG
  • Hyr i Järvsö!
  • KATEGORIER
    • Tips till Åre
    • Livet i Hälsingland
    • Livet utomhus
    • Gravelcykling, landsväg- och stigcykling
    • Löpning
    • Skidåkning
    • Riktigt mycket träning
    • Yoga
    • Utmaningar
    • Träningstankar
    • Podcast
    • Mat & recept
    • Resor
    • Livet med mera
Instagram
Sara Rönne
Sara Rönne Sara Rönne
  • HEM
  • OM MIG
  • JOBBA MED MIG
  • Hyr i Järvsö!
  • KATEGORIER
    • Tips till Åre
    • Livet i Hälsingland
    • Livet utomhus
    • Gravelcykling, landsväg- och stigcykling
    • Löpning
    • Skidåkning
    • Riktigt mycket träning
    • Yoga
    • Utmaningar
    • Träningstankar
    • Podcast
    • Mat & recept
    • Resor
    • Livet med mera
  • Livet med mera

Det går.

  • 30 september, 2008
  • No comments
Total
0
Shares
0
0
0

Klockan 08.45 söndagen den 28 september 2008, gick det upp för mig vad jag verkligen står för.

Mitt statement

Man kan lukta sig till en marathonstart. Doften av förväntan går inte att ta miste på. Det handlar inte om att det luktar svett. Det doftar något annat. Förväntan, spänning – och en blandning av diverse salvor.

Det var häftigt att stå längs med startstäckan i Berlin. Först var det bara tyst och öde och sedan small det till och det blev stor anstormning.

Men det var ändå inte det som var häftigast.

15 minuter före löparna, startade de som åkte “handcykel” eller rullstol. De som kämpade sig fram 42 kilometer med skador på ben och underkropp, eller ibland utan ben och underkropp. För mig utgjorde dessa tävlanden allt jag står för i min träning. Det kändes bisarrt att stå och klänga på ett staket i morgonkylan med tårar i ögonen. Jag är ingen mes. Gråter inte när folk dör på TV. Men denna marathonstart var något helt annat.


Det handlar inte om att jag tycker synd om de som inte kan gå eller springa. Det handlar bara om att alla kan. Att inte ge upp sitt eget läge. Och att de som startar ett marathon trots handikapp förstått det – och just då, just här, levde efter den devisen. De ÄR vad jag står för. Att se det i verkligheten gjorde ett enormt intryck. Något som fastnade på näthinnen. Det gjorde inte Haile Gebrselassies nya världsrekord – även om det också är imponerande.

Eliten på hjul gick i mål efter dryga timmen. På min åskådarplats vid 39 kilometer kom det deltagare på hjul även tre timmar efter start. Vanliga människor som förstått att alla faktiskt kan. Vanliga människor som förstått att det går. Vanliga människor som vill.>

Total
0
Shares
Share 0
Tweet 0
Pin it 0
Sara

I believe in "träningsglädje" - to train happy. I believe in experiencing life and a thousand feelings in a pair of running shoes or on a bike - with sweat on my forehead. I don’t remember my personal bests but I remember all the feelings. The journey is the reward.

Tidigare inlägg
Previous Article
  • Livet med mera

Berlin

  • 29 september, 2008
Läs mer
Next Article
  • Livet med mera
  • Träningstankar

September: update!

  • 30 september, 2008
Läs mer
Förmodligen gillar du de här inläggen med
Läs mer
  • Livet med mera

Jag kände mig rik i Mora

  • 1 juli, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Allt vi åt under 2 dygn i Stockholm

  • 17 juni, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Jag vill gärna beställa något smörigt, förklarade jag

  • 14 juni, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Så började Lindas 40-årsfest några år senare

  • 29 maj, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Idag fredag

  • 27 maj, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Ännu en vecka närmre sommaren. Ännu en vecka närmre döden.

  • 20 maj, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Bloggen är bara död om du lät den dö

  • 18 maj, 2022
Läs mer
  • Livet med mera

Först du. Sedan världen.

  • 16 maj, 2022
0 comments
  1. MarathonMia skriver:
    30 november, -0001 kl. 00:00

    Visst var de helt fantastiska! Jag såg en som hade stora blodiga skvsår i armvecken när jag kom i mål – herregud att fortsätta i den plågan – vilken vinnare!

    Synd att jag inte såg dig på plats!

    Svara
  2. Fredrika skriver:
    30 november, -0001 kl. 00:00

    Ja, alla kan! Vi behöver påminnas om det ibland, jag tror det är därför det blir så starkt känslomässigt.

    Svara
  3. Elin skriver:
    30 november, -0001 kl. 00:00

    Jag tänkte samma sak när jag såg sändningar från Paralympics!

    En parentes bara, det ska väl stå “September” i ingressen.

    Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Sara Rönne
  • HEM
  • OM MIG
  • JOBBA MED MIG
  • Hyr i Järvsö!
  • KATEGORIER
Sara Rönne. En blogg om frihet, upplevelser och äventyr

Input your search keywords and press Enter.