Det finns en vardag i allt även i drömlivet i fjällen. Jag har bott i Åre i tio år och blir inte längre stressad av fina snöiga dagar. Jag behöver inte räkna ner dagarna tills jag måste åka därifrån. Livet är ju där. Livet är där mitt i det magiska och mitt i det stormiga, det regniga, det gråa och allt det andra som dagarna också bjuder på.
Det är nästan samma sak nu på skoterkollo. Det blir en vardag även under våra fyra veckor även om vi vet att vi kommer åka hem inom sin tid. Hade jag bott i Stockholm hade det varit en annan grej. Ett helt år till nästa tillfälle. Men när skoterkollo är slut lastar vi skotrarna, kör hem och parkerar dem utanför ytterdörren och så kan vi fortsätta köra dagen därpå. Nej men hej himmelrike till liv.
Därför säger jag jävla skit lite för lättsamt när Lappland bjuder på plusgrader, is och betong. Jävla skit och så knäpper jag på min skidorna istället för att starta skotern och så åker jag ett åk innan jag ger upp också den aktiviteten för dagen och så sätter jag mig på hotellet i Kittelfjäll och beställer in en varm choklad med grädde och toppings och grejer och så öppnar jag datorn och har det rätt så bra. Några timmar senare och efter några möten så beställer vi Cava i baren istället och blickar ut över gråbleka toppar som behöver mer snö. Livet är rätt bra. Livet är rätt jävla bra.
Och hade jag inte bott i Åre utan i Stockholm så hade det varit rätt jävla bra då också. För då hade jag kunnat se fram emot allt det som inte finns i Åre på samma sätt. Gator som snart sopas. Uteserveringar i solsken trots att det är vinter. Tillgång till snittblommor vilken dag i veckan som helst. För att inte tala om en riktigt god flat white.
När vi sitter i bilen på isgatorna pratar vi om hur det kan vara så olika i våra hjärnor. Varför vissa ser deppen när vissa ser peppen.
1 kommentar
Jävla skit! 🙌🥳