Min kille åkte iväg idag och vi ses igen om en månad. Även om jag älskar att vara tillsammans med honom så är det ljuvligt att vara själv. Jag blir ingen härlig person av att hela tiden umgås ihop. När jag är med mig själv så hämtar jag kraft, energi, tankar, ställtid och allt annat – och blir en bättre partner.
Jag kan inte säga något om hur andra ska göra, för det känner man bäst själv. Om man tillåter sig att känna. Men jag trivs alldeles utmärkt när jag inte blir hel genom någon annan, som det ibland uttrycks i vissa kärlekssammanhang. När relationen till mig själv är stark så är jag hel.
Jag och min co-partner av sms-programmet Seasons of You avslutade hösten upplaga i fredags. 15 dagar med närvaroprogrammering, reflektionsuppgifter, meditation och att sätta sin kompassriktning. Den sista dagen skickade vi ut ett samtal där jag gjorde medskicket att planera för sin kommande dag, helg eller vecka utifrån hur man vill känna sig. Det är något jag ofta gör och tanken är hämtad från Erika Kits motto ”träna så som du vill känna dig”.
Kommande fyra veckor ser jag fram emot att hänge mig åt self indulgence deluxe. Det är betydligt enklare när jag är själv, än när jag lever med min sambo och vardagen består av olika hög grad av kompromisser. Det skriver jag inte för att jag inte älskar honom, men för att livet rent krasst är så. Särskilt när man delar det med någon annan.
Kommande fyra veckor bestämmer jag helt själv. Jag vet att dagarna kommer fyllas med kompishäng, känsla av TID och väldigt många stunder när jag saknar honom. För det där med saknaden är också viktigt i en relation. Tycker jag. Det är fint att få sakna. Det är ett kvitto på att jag är kär.
6 comments
Hej Sara! Jag funderar mycket på detta, med relationer och vad som är norm inom en tvåsamhet. På samhällets tyckande kring vad som är bäst för den som lever nära en annan person men även på vänner och bekantas syn på MITT liv. Jag är skild, har 2 barn i 8-10 års åldern och befinner mig på en plats i livet som jag trivs med. Jag ser mig som en introvert person som hämtar energi genom att umgås med mig själv. Träna, läsa, dagdrömma, laga mat, fnissa, hitta på upptåg och vara spontan. Det är INTE synonymt med att jag ALLTID vill vara själv UTAN jag umgås GÄRNA med människor som ger mig energi och input till livet. Men jag behöver ensamtid för att sortera alla intryck och fundera på hur jag bäst förvaltar det som livet ger mig.
När vi då kommer till det magiska delikata underbara och knepiga ämnet-parrelationer! Min kille är den mest magiska som finns men ÄNDÅ vill jag inte umgås med honom 24/7. SAY WHAT?!? Och det verkar vissa ha svårt att förstå. Jag vill heller inte umgås med mina allra bästa vänner eller mina barn dygnets alla timmar. Och det säger jag inte för att provocera utan för att jag har insett att jag blir en bättre person alla kategorier (partner, mamma, vän) om jag får tid att hänga med mig själv. Jag förstår att människan är olika och har olika behov av mängden socialt umgänge men jag blir sååå trött på det underliggande normtankesättet att en parrelation endast blir fulländad om man
1. Bor ihop
2. Gör allt ihop
Hej och hå vad jag tror många skulle må bättre i sina relationer (till andra och till sig själva) om flera började våga nysta i trådarna som är kopplade till sina faktiska känslor och behov. Vara lite krass och ifrågasätta hur man egentligen vill leva livet för att komma närmre glädjen till dagarna som vi har till låns. Önskar dig en fin dag!
ja verkligen: att våga lyssna på insidan och lära sig mer om vad man mår bra av. vilket verkligen kan vara olika! men att också omfamna olika!
Jag tror att just den biten är den svåra för många. Våga ifrågasätta, känna efter och ta reda på vem man är och vad man faktiskt innerst inne mår bra av.
ja, svårt och ovant!
Klokt! Jag trivs också bra själv, även om det inte blir så mkt av det med man och barn. Har på sistone också insett att jag trivs bäst o mår bäst när livet är lite lagom jäkligt. Lite lagom med motvind alltså, så jag får känna att jag kämpar o klarar det.
intressant! precis som jag som vill känna mig utmanad!