När jobbet var slut hade jag tänkt att ratta bilen över Västerbron till SATS Hornstull. Istället körde jag rakt ut på Essingeleden och hem. Solen sken och att jag funderat i över 2 timmar om jag skulle gå på den där gruppträningsklassen talade sitt tydliga språk. Nej det skulle jag inte. Jag skulle hem. Hem och springa!
Hemma i träningsgarderoben har jag hittat en löparjacka som känns fullständig obekant. Är den min? Har jag köpt den? När då? Jag har inget som helst minne att jag köpt en svart och rosa löparjacka från Soc på Stadium. Men den passade, så den är nog min ändå.
Jag jagar fortfarande formen. Vilken form som helst faktiskt. Det behöver inte vara en superform. Till och med en halvdann form skulle göra mig tacksam just nu.
Jag springer – det känns tungt och segt, jag förmår inte att springa snabbare men jag blir ändå inte svettig. Det är en väldigt konstig känsla som rotat sig fast i mitt fullkomligt friska löparhjärta. Jag har nog aldrig känt såhär förut. Bilderna nedan visar hur jag känner mig, och hur jag vill känna mig, när jag springer.
Löpningen just nu: lite trött, lite tillbakadraget. Noll ös eller jävlar anamma.
Löpningen som jag vill ha den: on top of the world och fullt ös medvetslös.
Även om det kändes ganska kasst så var jag ute i 60 minuter. Sprang mot min trygga skogsslinga. Den där vi sprang i skolan. Som vi hatade då – men som jag älskar nu. Där jag känner till varenda kotte och varenda sten. Sedan förlängde jag rundan med en avstickare in i skogen. På en mindre skogsslinga där solen lyste med sina bleka kvällstrålar innan ett gäng småkillar med moppe och smällare störde löparfriden på en parkeringsplats. Jag överröstade dem med Alcazars Stay the night i mina öron. Lite senare stängde jag av musikmaskinen och lät fåglarnas kvällskvitter vägleda mig den sista biten hem. Nu sitter jag här och är ganska nöjd över ett genomfört löppass trots taskig känsla. The good times will come.
9 comments
Grymt jobbat tjejen och ett fullgott alternativ 😉
Lite roligt med löparjackan 🙂 Jag hittade ett kamerastativ hemma hos mig i höstas och hade absolut inget minne av att jag någonsin hade köpt ett. Hade dock funderat på att köpa det så det var bra att jag hittade mitt. Ibland har man tydligen minnesluckor alt shoppar för mkt. Hmmm…
Det är helt naturligt att löparformen är borta vissa perioder ibland. Har hänt mig med. Men jag håller tummarna att du hittar formen snart igen!!
vilken härlig blogg! såå mkt inspiration å pepp! 😀
Det går väl i vågor som allt annat.. men man blir lite less när pumpen i kroppen inte vill infinna sig…
Du har ju grymt skön musik i lurarna! 🙂
Hoppsan. Någon bacill på gång i kroppen? Hoppas inte isf. Starkt jobbat med en timmes löpning med den känslan!
Precis så där känns det i mina ben också för tillfället! Tog tyvärr med mig dessa ben på favorit-spinningpasset igår också och det var helt sjukt jobbigt där också! Tänkte nära på ge upp till och med. Därför har jag bestämt mig för en påskvilovecka. Men det förstås, är ledig imorn, så ett lite löppass imorgon kan jag nog inte låta bli, bara för att prova lite 😉
PS. Man glömmer rätt lätt bort att 60 min löpning är jävligt bra, trots att benen känns som de gör och man inte är toksvettig.
bra jobbat ^^
grymt jobbat!