Femte dagen med morgonträning. Första dagen med morgonjogg. Det kändes bra. Kroppen är på g. Jag har överlevt svackan med modet i behåll, även fast det var naggat i kanten ett tag. Det är skönt att vara på gång med löpningen igen. Det går inte fort, men det spelar ingen roll. Det är känslan som räknas. Just nu spelar det ingen roll om jag springer i ett tempo som motsvarar 5 min/km eller 7 min/km. Jag springer inte med ett lopp eller tävling i målsikte. Jag springer för att må bra. Att jag skramlar kilometrar, springer backintervaller eller fartlek, är för variationens skull. Det där med att jaga kilometertider, det kan jag fundera över senare. Just nu känns sådant bara stressande.
5 comments
Åh, jag kan bara inte leva utan min morgonlöpning! Och om man får ta det i den miljön ni har där, kan det ju inte bli annat än en drog! Duktigt jobbat med så mycket morgonträning!
Hej, fin blogg du har. Kolla gärna in min och mina syskons uppladdningsblogg inför midnattsloppet. Kram
Jobbigt att gå upp på morgonen…
Tränar du fotboll med?
Glad påsk! 🙂
Åh så vackert ni bor!
De var ett inlägg jag behövde läsa! Precis så som jag känner oxå! Har bara inte tänkt på det sättet utan tänka att jag bara måste måste måste springa inte för att må bra utan för att jag måste… nu hittade jag tillbaka lite till att göra de för att må bra. Oj va knasigt de blev men Tack!