Mån 14 maj: Jäklig(t tidig) yoga

Klockan ringer kvart i sex. Inte än, tänker jag. Ljuset flödar i rummet. Bara några minuter till, tänker jag och snoozar en gång. Klockan ringer envist igen. Obarmhärtigt. Den vill inte sluta. Jag vill inte vakna. Min medvetenhet väcks sakta till liv. Ögonen är trötta. Kroppen är trött. Huvudet är trött. Just det, yoga på morgonen. Tanken är pigg. Måste dit. Måste upp. Vill hinna!

Tårna landar på ekparketten. Kallt. Stel i benen. Stela anklar. Mår lite illa. Är trött. Ska jag verkligen orka åka? Ja klart jag ska! Men det vore ju så skönt att krypa ner i sängen… Nej nej, yoga är roligt, härligt och skönt! Och tänk hur bra jag kommer må efteråt. Försöker övertyga mig själv. Kom igen nu. Sova kan du göra sen.

Klär på mig. Försöker skynda. Ser ut som ett lik i spegeln. Skiter i det, sätter på mig skorna och går. Har största ryggsäcken i världen på ryggen. Med gympadojjor för kvällens intervallträning, yogamatta och smink för dagen. Morgonpigga bilar på gatan. Buss om 5 minuter. Halvfull. Får plats med väskan. Skönt.

Det är lugnt på yogan. Jag kommer först. Hittar min egen plats. Lägger mig ner och slappnar av. 32 grader i studion. 40 grader sen. Varmt och skönt. Råkar blunda. Råkar somna. Klockan är 7. Vi är bara fyra stycken. Jag är stolt över att vara en av dem.