Äh, Lidingöloppet var väl inget. Jag blev ju knappt svettig! …men det berodde nog på att jag stod bredvid och tittade på.
Lidingöloppet 
Redan 09.30 var jag där och spanade in de första starterna. Jag stod högst upp i Grönstabacken och hejade på. De stackars löparna svor säkert åt oss åskådare som står på det allra jobbigaste stället, men vadå – man ser ju så bra där!
Det kastades ris (dock inte bokstavligt) åt de åskådare som hänsynslöst stod och gick mitt i spåret utan att tänka på att de stod i vägen för löparna som kom pustandes upp för backen. Vad tänker de med? (Ja åskådarna alltså – inte löparna)
Det var varmt idag. Trots det verkade det inte vara lika många åskådare som vanligt. Jag vandrade fram och tillbaka mellan 8-kilometersmarkeringen och Grönstabacken och hejade på så gott jag kunde.
Träningsvärk
Jag kan inte påstå att jag var särskilt avundsjuk på löparna. Jag har en behaglig men märkbar träningsvärk från igår så det passade mig alldeles utmärkt att nöjt stå bredvid. Men om bara några veckor är det dags för mitt nästa lopp…
