Dagen med stort D. Eller rättare sagt, dagen med stort PT!
Stepper
Jag kom till gymet redan 40 minuter innan avsatt tid. Tänkte att jag skulle värma upp på en av step-maskinerna.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på dem. Visst, de är jobbiga; flåset kommer igång och svettpärlorna odlas på pannan, men känns det i rumpan? Nä! Är det inte just detta område de är bäst för? För min del känns det mest i vaderna. Om någon vet vad jag gör för fel – hör gärna av er! 
Klockan 15 träffade jag min klämkäckt glada PT. Hon är precis så man tror att en PT ska vara. Peppande och positiv. Snäll men bestämd. Ordentlig men rolig. Upptagen men har ändå tid för en.
Vi började med att diskutera vad jag ville med träningen, min träningsbakgrund samt en massa vägande och mätande.
Benpress
Sedan är det dags. Vi börjar med benpress – den variant där stången sitter fast. Underbar grej! Fy fasen vad det bränner i benen men oj så skönt det är! Jag känner att jag jobbar med muskeln på ett mycket mer effektivt sätt än med benpress med en lös skivstång. Med en lös stång måste jag fokusera mycket mer på teknik (främst balans och stabilitet). Det finns dock en hel del att tänka på även i denna teknisk enklare benpress (hålla magen stabil, fötterna långt fram så att knäna kommer bakom tårna när man böjer dem etc) men det är liksom en helt annan grej. Fast jag glömmer att andas. Det gör jag under hela passet.
Axlar, rygg och bål
Efter benpressen följer en hel massa axlar och ryggövningar. Jag avslöjar att det inte är min starka sida och säger att jag nog inte har tid med det här längre men hon (PT:n) skrattar och jag stannar kvar.
Vi kör den där ”grejen” där man måste dra upp sig själv, lite armhävningar, någon kinesisövning och bålstärkande övningar såsom plankan från sidan och sit-ups på en medicinboll.
Sist men inte 
minst kör vi övningar för axlarna med fria vikter. Jag märker att när jag ”tar slut”, ja då tar jag totalt slut. Och så var det det här med andningen…
Efteråt
Nu några timmar senare känner jag absolut att jag jobbat med musklerna, men inte till den grad att benen eller armarna darrar. Jag känner mig skönt färdig och jag ser fram emot den eventuella träningsvärken imorgon.
