Rösjöstugorna – vinteräventyr på Fulufjället

Vissa helger stannar kvar i minnet lite längre än andra. Den här helgen är en sådan. Vi tog en tur till Rösjöstugorna i norra Dalarna och fick sol, fjäll, snö, skoter och skratt. Det har varit en sådan där helg när jag haft på mig solglasögonen prick hela tiden!

Det bjuds alltid på minnesvärda äventyr när jag hälsar på Katta i Särna och den här helgen var inget undantag. I början på helgen satt vi och planerade allt vi skulle lasta på pulkan efter skotern och den blev välfylld med proviant, sovsäckar, skidor, pannlampor och mycket annat. Vi hade sikte på Rösjöstugorna på kalfjället på Fulufjället alldeles ovan Njupeskär. På vintern är snöskoter och turskidor enda vägen hit.

Vi körde snöskoter från Särna på skoterleden mot Mörkret och sedan vidare upp på fjället. Vårvintern har teasat med en och annan solig dag och det fortsatte även den här helgen. Strålande sol om dagarna men hysteriskt kallt på nätterna med snudd på -30 grader. Solnedgångarna om kvällarna har varit magiskt fina men så snart solen gått ner biter kylan igenom varje lager på kroppen.

När vi kom upp till Rörsjöstugorna gjorde vi ett tappert försök till en eld utomhus med den brinnande solen som kuliss, men vi fick snart bråttom in för att elda i kaminen och få upp värmen när mörkret lagt sig.

Stugvärden Klas hade gjort en hjälteinsats kvällen innan och räddat både stugor och de som bodde där då någon inte tänkt sig för utan ställt sina skor att torka på kaminen. Helt livsfarligt då kaminerna blir så heta att man kan använda dem som spis. När han kom in i stugan slickade lågorna taket.

Vi bodde i mellanstugan och lagade älgskav som vi fyllde stomp med. Stomp är en slags tunnbröd som Katta pratat om många gånger förut och det var så gott! Vi stekte älg, svamp och lök och åt med isbergssallad och orientdressing (tydligen någon norrländsk grej?). Till frukost dagen efter stekte vi halloumi som vi pressade citron över, och kokte ägg – och så åt vi mer stomp.

Rösjöstugorna har knappt el (solceller säkrar upp för det mest nödvändiga men räkna inte med att kunna ladda telefonerna) och inte vatten. Däremot finns här en bastu med bästa läge – och fri sikt åt alla håll.

Dagen efter tog vi på oss turskidorna och skidade iväg på orörd snö. Vi hade siktet inställt på vattenfallet Njupeskär men den historien och de bilderna förtjänar ett helt eget inlägg. Vi var ute hela dagen och startade skotrarna när det blivit mörkt – och kallt. Även om vi brände på rätt bra hela vägen hem så tog det ungefär en och en halv timme att köra och när vi kom fram skakade jag tänder en halvtimme innan värmen från kaminen inomhus tinade upp kroppen. Tänk att man kan vara så varm och ändå bli så kall. Naturens krafter, alltså!