Jag ville så väldigt, väldigt gärna åka längd i Vålådalen den här gången när vi är i Åre. Men – jag hade helt glömt bort att Edsåsdalen fanns. Just nu är jag extremt nöjd för idag tog jag med mig mormor och Snabba fötter till just Edsåsdalen för säsongens första längdstavtag.
Osäkerheten var stor på både spår och valla. Jag har varit i Edsåsdalen en gång förut när jag var liten men några längdspår hade jag då rakt inte koll på. Dessutom var det svårvallat med typ 0-gradigt ute. Jag lassade på klister medan sambon som är klistervägrare (för att det är jobbigt) körde mjukaste vallan. Jag hade inga problem med fästet rent vallamässigt, däremot sitter inte tekniken vilket gjorde att det strulade lite i uppförsbackarna. Inte för att det gjorde så mycket, såhär i efterhand minns jag folktomma spår och en lång, skön nedförsbacke på slutet av elljusspåret. Och bra glid! Inte för att jag glidvallat utan för att spåren var snabba efter lite småblöta dagar och kalla nätter.
Längdskidåkning är lite som landsvägscykling tänker jag. Det kan bitvis vara fruktansvärt jobbigt men när det flyter så är det en enorm frihetsupplevelse. Så himla, himla kul!
3 comments
Sara: vad härligt!
Camilla: men åh så synd på väder och förkylning – jag måste verkligen ta mig dit!!!
Vi åkte till Vålådalen i lördags (efter tips från dig), men det blåste både från bredden och höjden… jag var dessutom förkyld som sjutton, så det blev ingen längdåkning. Vi blev så förvånade över att det var så “litet” där, trodde att det skulle vara värsta största anläggningen. Vill gärna prova igen och det kanske kan bli av vid vårt nästa Årebesök. Däremot åkte vi några gånger i längdspåren vid Åre Björnen som var jättefina och som bjöd på jättefin utsikt mot Åreskutan.
Så bra beskrivet!! 🙂 hade min längdpremiär idag för säsongen!